emeliekv

Detta är en sak som väldigt väldigt ofta finns i mina tankar. Jag kan inte riktigt hantera det. Jag får hela tiden en klump i magen och blir väldigt ledsen så fort detta snurrar i mitt huvud. Hur slutar man bry sig? Det var mitt liv, min andra familj i 4½ år. Jag kan inte fatta att det bara är borta. Tanken på att jag aldrig mer kommer att få följa med till grönan, gå på julbord, ha middagar på sorbon knäcker mig. Med gråten i halsen kämpar jag verkligen för att inte tårarna ska komma. Varför är det så jobbigt? Det är väl inte så svårt att förstå egentligen. Men varför kan jag inte bara släppa det och gå vidare? Jag saknar Färingsö Trä så otroligt mycket, det går inte att beskriva! Det är som ett brustet förhållande!

Jag vet inte hur jag någonsin ska komma över detta. Så många minnen och roliga stunder. FAN! =(