emeliekv

Hur ska man agera när hjärtat säger en sak men förnuftet säger en annan? Jag har blivit sviken, så många gånger nu och jag tror att jag är stark, kan sluta bry mig varje gång och bara stänga av mina känslor. Men VARJE GÅNG dimper det ner ett mail i inboxen som gör att jag inte kan tänka klart. Hur manipulerad blir jag egentligen? Det ska antingen vara svart eller vitt. Det kan aldrig vara ett mellanting. Denna gång står jag inför ett ganska så jobbigt dilemma. Har ingen aning om hur jag ska göra. Går jag med på detta så accepterar jag indirekt detta sjuka beteende som jag hela tiden, om och om igen blir utsatt för. Jag accepterar det inte, men personen i fråga kommer att uppfatta det som att jag gör det. Och går jag inte med på det som jag har att välja på så säger hjärtat ifrån. Jag vill ju bara att han ska vara snäll, även om jag vet att det varje gång förblir likadant, hur snäll han än är för stunden..

Jag är delad, kluven mitt itu och vet inte hur jag ska känna eller tänka. Jag vill bara vara ifred, inget mer tjaffs eller bråk. Jag orkar inte bry mig längre, jag orkar inte älta det förflutna längre. Kasta skit på någon annan, för det rinner bara av mig. Det biter inte längre. Du har sårat mig, gjort mig illa och jag glömmer det aldrig..

Träning är så galet kul! Jag älskar det. Efter varje gång jag har tränat så mår jag så himla bra och känner mig verkligen nöjd över mig själv. Är inte det underbart att kunna känna så? För mig har det alltid varit så att jag börjat träna, tagit ut mig alldeles för hårt i början och sedan tröttnat. Denna gång har det varit annorlunda. Jag bara älskar att träna nu! Och speciellt när det ger resultat som det faktiskt har gjort. Alla borde verkligen hitta en träningform som passar sig själv. Man mår så himla mycket bättre och självkänslan ökar verkligen (det har den iallafall gjort för mig).

Och alla tjejer i min kondition & styrka grupp i skolan; Tillsammans är vi oslagbara!

Dagen har varit kanon. Morgonen startade med kondition och styrka för tjejer med våran vikarie Micke. Tre i gruppen var med, resten tog sovmorgon eller hade inget ombyte med sig. Från början var det sagt 7 km men det slutade med 9. Micke cyklade med oss hela vägen vilket var trevligt eftersom alla sprang och pratade med varandra och gjorde att tiden gick snabbare. Jag trodde ALDRIG att jag skulle orka att springa så långt, men jag fixade det. 9 hela kilometrar utan att stanna en enda gång. Är lite småstolt över mig själv måste jag erkänna. Konditionen börjar komma tillbaka, äntligen!

Jag åkte hem och duschade för att göra mig iordning inför dagens mösspåtagning. Det var helt sjukt, det pirrade i hela kroppen på mig. Jag ska snart ta studenten, det känns helt overkligt! Längtar så!!

Godmorgon! Sitter i köket hemma och pluggar filosofi. Har prov i eftermiddag och har lite småpanik över det. Känns son ingenting sätter sig i huvudet. Läser, skriver ner och läser igen. Vad ska jag göra för att det ska fastna i huvudet? Känns som att jag bara sitter och tänker på annat..

Ska bege mig till skolan efter lunch för att gå på min svenskalektion som jag har. Då ska jag, Molly och Anna dela ut enkäter i olika klasser, och efter det  så har jag det fasansfulla provet. Efter skolan ska jag åka till jobbet. Fullspäckad dag minst sagt!

Har varit hos mamma i eftermiddag och hon har tröstat mig lite. Skönt att hon finns där när man behöver henne! Hon skjutsade hem mig och så åkte vi till soptippen och slängde alla sopsäckar med tapeter. Skönt att ha det gjort! Ikväll ska jag och min älskade göra hemlagade hamburgare! Gott som tusan ska det bli! Mums!

Nej, nu ska jag sätta mig och plugga filosofi en stund, har prov imorgon! Hejsvejs

Dagen började med att jag var trött som tusan pga av ett brummande ljud i lägenheten som vägrar sluta och som även har hållt på sedan i lördags. Internet slutade sedan att fungera och när jag blev upphämtad av pappa i brommaplan för att vi skulle åka hem och plugga matte så blev vi osams så han kastade ut mig i drottningholm. Vet ni varför? Jag anser inte att det är mitt fel, men min pappa tänker inte komma på min student, min pappa! Han tänker inte komma på sin egna dotters student för att han vägrar träffa mammas släkt. Hur själviskt är inte det på en skala? Jag kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner. Jag är ledsen, jävligt förbannad men jag är nog mest besviken, och det värsta är nog ändå att han har manipulerat min farmor och farfar också så de vill typ inte heller komma. Fyfan säger jag bara, hur kan man vara så patetiskt barnslig och så egotrippad?

Jaja, det bra är iaf att jag tror jag vet vad det är som brummar i lägenheten. Får se när jag kommer hem!

SKITDAG!